HAHAHA, SVEEEEEEEEEEN!

En dag frågar en son sin far: "Pappa, springer du ett maraton med mig?" Fadern svarar: "ja" och de springer sitt första maraton tillsammans.
En annan dag frågar sonen sin far igen: "Pappa, springer du ett till maraton med mig?" och fadern svarar igen "ja, min son".
En dag frågar sonen sin far: "Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?" (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning) Och fadern svarar igen "Ja".

Ikwell kommer Sara, Isabelle, Maja, Oliwer, Rickard och kanske Carro hit och ser Melodifestivalen med mig! Jag har just bakat klart en kladdkaka och lite senare ska jag baka en äppel-smulpaj. Till kladdkakan blir det grädde såklart (med och utan laktos) och till smulpajen blir det vaniljsås. Hoppas allt blir gott :) Funderar på hur mycket jag ska orka städa..... Jag vill ha skinande rent men jag är så jävla lat! :) Tror att jag tar och bakar chokladbollar istället, så får Sara rulla dom när hon kommer.

Synd att du är i Uppsala Josefin, annars hade du kunnat komma hit och se Mello med oss!

Dum, dum, dum, dum! Jag är så dum! Varför blir jag så less? Åååååååååh! Jag är så DUM! Carpe diem för fan Lisa.

Jag ber om ursäkt till er alla (om det är 3 pers som läser är det ju bra) för att jag inte tagit hand om bloggen på sistone. Idag får ni inget märkvärdigt inlägg heller, ska bara passa på att berätta något hemskt som hände mig igår.
För 4-5 månader sedan ungefär sökte jag ett jobb hos Piteå Kommun. IGÅR FICK JAG SVAR AV DEM! Olyckligtvis fick jag det inte... Suprise!

Det här inlägget lät mycket bättre i mitt huvud i morse på väg till jobbet. Fan.

Nästan varje dag när jag går hem från jobbet/träningen så tänker jag ett blogginlägg i huvudet, nästan varje dag kommer det blogginlägget inte in i bloggen. Jag får till sådana käcka uttryck i huvudet att jag sen när jag kommit hem och glömt bort dem blir deppig och inte skriver något alls. Jag är ledsen mina vänner, men så är det.

Jag har i alla fall blivit träningsnarkoman. Eller tja, Bodyjam-narkoman. Det är så roligt att jag vill bodyjama every day, all day. Ack, ack, hur kunde det gå så fel?

Imorgon far jag till Umeeeeeeeeeeeå!

Jag kommer inte kunna röra mig imorgon! Var på Step och svettades som en tok igår och idag har jag varit på Bodyjam! Imorgonbitti inleder jag med att träffa en instruktör i gymmet, vi ska göra upp ett program till mig och gå igenom maskiner och så. På kvällen blir det afro powerdance. JAG KOMMER BLI SÅ FIT !

Idag har det inte hänt något spännande eller ens ospännande att berätta om. Ingen nära-dödenupplevelse eller något. Jag har bara jobbat, jobbat, jobbat. Från 8 till 18:30. Lång dag, men det har gått riktigt bra. 

En viktig sak har jag dock att skriva... IMORGON BÖRJAR MELODIFESTIVALEN!!! Äntligen! Jag har längtat sen det slutade för nästan ett år sedan. Jag har dock, till min fasa, insett att jag inte har någon att se det med i år :'( Alla mina schlagervänner har flyttat! Förutom Carro som imorgon befinner sig i Långnäs :( Joey och Josefin var mina absolut bästa schlagervänner, men som sagt så har dom lämnat mig.. Och det är ju faktiskt inte lika roligt att se det själv utan någon att kommentera allt med! What to do??

Sara, varför har du gjort så att man inte kan kommentera dina inlägg???
Ska vi verkligen bara kramas när jag kommer? :) Sötis!

Efter att jag stängt på Glitter idag så skulle jag som vanligt gå ut bakvägen, som vi alltid gör när vi stänger. Vi går genom tre dörrar för att ta oss ut på Storgatan, de är längs en typ korridor. Dessa dörrar öppnas med ett vanligt lås så som man har hemma på insidan, man behöver alltså ingen nyckel när man går ut. Vi kan dock inte gå in den här vägen då det då behövs nycklar som vi inte har till två av dom tre dörrarna.

Efter att jag passerat dörren jag har nyckel till och även den ena dörren jag inte har nyckel till och kommer fram till den trejde och sista dörren får jag inte upp låset. JAG FÅR INTE UPP LÅSET, INTE UPP DÖRREN. Dörren som jag nyss stängt bakom mig som leder tillbaka till "kärnan" av Småstaden har jag alltså inte nyckel till. JAG ÄR ALLTSÅ FAST MELLAN TVÅ DÖRRAR! Paniken stiger. Tur att det är ett rätt stort utrymme, för klaostrofobi är lite av min grej. 

Jag tänker genom vem jag kan ringa. Har inte numret till någon av vaktmästarna som borde vara kvar i huset. Har inte numret till någon av butikerna så man kan ringa dit och se om någon är kvar och kan komma och släppa ut mig. Jag ringer Annika, chefen, och tänker att hon måste kunna lösa det på något sätt.

Annika svarar inte på mobilen. Annika svarar inte hemma. Paniken stiger lite till. Jag kommer på att Annika och Carro har nyckel som passar till den här sista dörrens utsida så jag ringer Carro som bor i stan. Carro svarar!! HURRA! (hon svarar inte allt för ofta) Hon säger att dörren bråkade när hon skulle ut genom den tidigare idag, för att det var så mycket snö utanför. Det var dock inte mitt problem, jag fick inte ens lås kolvengrejen att rubbas. Hon bad mig puffa och knuffa och jag puffade och knuffade men det hjälpte inte. Carro började klä på sig för att komma och se om hennes nyckel kunde hjälpa. Jag puffade och knuffade lite till och POFF så fick jag upp låset!!! HALLE-LULJA! Knuffade fort upp dörren så den inte skulle hinna stängas igen eller något. Insåg att det var mycket snö i låset, säkert därför den var så trög..

Men mina vänner, det var bara början av min färd hem. Det där var den ofarliga delen.

När jag närmade mig Aditro kom jag på att jag inte hört av Christian något trots att jag ringt och skickat sms så jag bestämde mig för att gå in på jobbet och se om han var kvar där. Även för att komma in från snöovädret (det snöar och blåser som att någon där uppe är riktigt förbannad). Börjar gräva i väskan efter kodkortet men så ringer det. Det är Christian. Då behöver jag ju inte gå in på jobbet utan stänger väskan och traskar vidare längs Storgatan. Jag hinner dock bara 15 meter typ så VRÄKER det ner snö över mig! Och då menar jag inte att det snöar mycket utan det ramlade snö från taket!!! Jag tänker "folk dör av snöras typ ofta!! Hoppas inte att jag dör!", ungefär. Jag gick rätt nära husväggen så jag tryckte mig kloss mot väggen och hoppades att snön skulle missa mig då. Jag pratar fortfarande med Christian i telefon men vet inte riktigt vad jag ska säga. Till slut känns det som att det har slutat rasa så jag kliver bort från väggen men det är fortfarande mycket snö i luften så jag ser inte så mycket men jag tar mig in på Gallerian i alla fall. Väl där inser jag hur mycket snö jag har på mig och hur jag alldeles nyss kunde HA DÖTT. Tänk om det inte hade varit pudersnö som det var!! En tjej kommer fram till mig och frågar hur jag mår, hon hade sett mig gå och så all snöööööööööö som rasade. Jag var helt chockad så jag skrattade typ och sa att jag mådde bra. Avslutade hastigt samtalet med Christian då jag insåg hur snöig telefonen var. Skakade av mig snö och gick in på Lindex och snodde papper som jag torkade av telefonen och mig själv med. Sen gick jag inte i närheten av någon husvägg resten av vägen hem.

Igår var jag alltså i storstaden Lulää. Där inhandlades det diverse träningskläder då jag insett att jag inte har några som passar längre och i och med att jag har skaffat ett träningskort så bör jag ju ska visa mig i träningskläder rätt ofta här framöver. Följande köpte jag:

Byxorna ser dock inte riktigt ut som dom på bilden, men jag hittade ingen bild på dom jag köpt så. Dom är mjuka, lite pösiga, trekvartslånga och jättesköna iaf!

För övrigt så höll jag på att få en hjärtattack på riktigt på vägen hem från Lulä.

Jag och Isabelle for från mamma och pappa kring åtta och vi har bara hunnit ut på e4an ungefär så flyger det upp något på rutan i ungefär samma storlek som en anorektisk människa och det säger "PANG!!!" Jag och Isabelle hoppar till i takt och i alla fall mitt hjärta hoppade över minst ett slag. En millisekund senare kommer jag på att jag kör bil och kanske borde titta på vägen så vi inte kör in i något av räckerna som finns på båda sidorna av bilen. Vi var för övrigt i början av en bro. Kör av en bro = KALLT VATTEN SOM TUSAN = eventuell död = inte kul.

Hur som helst så klarade vi oss utan att köra av bron eller in i något räcke heller för den delen. Det var inte heller en anorektisk människa som kom flygande utan snö som suttit fast framme vid stötfångaren. 

Det blev ingen årsförbrukning av Never Stop :( Det blev ett jävla skämt, 50 kronor att handla Marabou för. 50 KRONOR!! Jag var nog inte tillräckligt arg i mitt mail...

Jag orkar inte skriva om min dag i Luleå just nu Josse, det får bli typ imorgon. Är så trött! Ska äta lite chips och dricka lite cola och se någon smaskig serie. Och sen ska jag SOVA.

Dagens i-landproblem: Jag har chips hemma men är inte sugen!! Hur ofta händer det att man INTE är sugen på chips??

För övrigt så ska jag till doktorn i Luleå imorgon (ni behöver inte oroa er, det är bara ett rutinbesök typ och jag äter medicin mot det så jag kommer inte dö eller något :p). Jag skulle egentligen fara själv och sedan gå själv på stan och sedan fara till mamma och pappa och sova där. MEN SÅ JÄKLAR. Isabelle kom studsande till mig på jobbet idag och sa att hon fått ledig och kan följa mig till Luläääääääää! FETT. Då slipper jag köra bil själv också. Och gå på stan i Luleå själv hela dagen är INTE roligt. Been there, done that lixxxxom.

Btw Jossis, din blogg kommer att knäcka mig en dag. När jag läste den och din kommentar idag när jag satt på jobbet höll jag på att börja lipa igen! Du trampar på en öm tå verkar det som..

Nu ska jag gå och läsa, min bok är spännande!