a little bit of this and a little bit of that

Efter att jag stängt på Glitter idag så skulle jag som vanligt gå ut bakvägen, som vi alltid gör när vi stänger. Vi går genom tre dörrar för att ta oss ut på Storgatan, de är längs en typ korridor. Dessa dörrar öppnas med ett vanligt lås så som man har hemma på insidan, man behöver alltså ingen nyckel när man går ut. Vi kan dock inte gå in den här vägen då det då behövs nycklar som vi inte har till två av dom tre dörrarna.

Efter att jag passerat dörren jag har nyckel till och även den ena dörren jag inte har nyckel till och kommer fram till den trejde och sista dörren får jag inte upp låset. JAG FÅR INTE UPP LÅSET, INTE UPP DÖRREN. Dörren som jag nyss stängt bakom mig som leder tillbaka till "kärnan" av Småstaden har jag alltså inte nyckel till. JAG ÄR ALLTSÅ FAST MELLAN TVÅ DÖRRAR! Paniken stiger. Tur att det är ett rätt stort utrymme, för klaostrofobi är lite av min grej. 

Jag tänker genom vem jag kan ringa. Har inte numret till någon av vaktmästarna som borde vara kvar i huset. Har inte numret till någon av butikerna så man kan ringa dit och se om någon är kvar och kan komma och släppa ut mig. Jag ringer Annika, chefen, och tänker att hon måste kunna lösa det på något sätt.

Annika svarar inte på mobilen. Annika svarar inte hemma. Paniken stiger lite till. Jag kommer på att Annika och Carro har nyckel som passar till den här sista dörrens utsida så jag ringer Carro som bor i stan. Carro svarar!! HURRA! (hon svarar inte allt för ofta) Hon säger att dörren bråkade när hon skulle ut genom den tidigare idag, för att det var så mycket snö utanför. Det var dock inte mitt problem, jag fick inte ens lås kolvengrejen att rubbas. Hon bad mig puffa och knuffa och jag puffade och knuffade men det hjälpte inte. Carro började klä på sig för att komma och se om hennes nyckel kunde hjälpa. Jag puffade och knuffade lite till och POFF så fick jag upp låset!!! HALLE-LULJA! Knuffade fort upp dörren så den inte skulle hinna stängas igen eller något. Insåg att det var mycket snö i låset, säkert därför den var så trög..

Men mina vänner, det var bara början av min färd hem. Det där var den ofarliga delen.

När jag närmade mig Aditro kom jag på att jag inte hört av Christian något trots att jag ringt och skickat sms så jag bestämde mig för att gå in på jobbet och se om han var kvar där. Även för att komma in från snöovädret (det snöar och blåser som att någon där uppe är riktigt förbannad). Börjar gräva i väskan efter kodkortet men så ringer det. Det är Christian. Då behöver jag ju inte gå in på jobbet utan stänger väskan och traskar vidare längs Storgatan. Jag hinner dock bara 15 meter typ så VRÄKER det ner snö över mig! Och då menar jag inte att det snöar mycket utan det ramlade snö från taket!!! Jag tänker "folk dör av snöras typ ofta!! Hoppas inte att jag dör!", ungefär. Jag gick rätt nära husväggen så jag tryckte mig kloss mot väggen och hoppades att snön skulle missa mig då. Jag pratar fortfarande med Christian i telefon men vet inte riktigt vad jag ska säga. Till slut känns det som att det har slutat rasa så jag kliver bort från väggen men det är fortfarande mycket snö i luften så jag ser inte så mycket men jag tar mig in på Gallerian i alla fall. Väl där inser jag hur mycket snö jag har på mig och hur jag alldeles nyss kunde HA DÖTT. Tänk om det inte hade varit pudersnö som det var!! En tjej kommer fram till mig och frågar hur jag mår, hon hade sett mig gå och så all snöööööööööö som rasade. Jag var helt chockad så jag skrattade typ och sa att jag mådde bra. Avslutade hastigt samtalet med Christian då jag insåg hur snöig telefonen var. Skakade av mig snö och gick in på Lindex och snodde papper som jag torkade av telefonen och mig själv med. Sen gick jag inte i närheten av någon husvägg resten av vägen hem.