Okej. Så här var det. Natten till lördagen vaknar jag strax efter 4 och funderar på att gå på toaletten men orkar inte riktigt. Tycker mig höra något konstigt ljud från kökshållet men tänker att det är vatten som droppar, katterna som busar eller liknande så jag somnar om.
Vaknar igen 04:45 och behöver verkligen gå på toa. Hör det konstiga ljudet igen och tankarna börjar snurra. Ni vet alla hur det låter när det droppar vatten från en kran antar jag, så regelbundet tyckte jag att det lät men ibland lät det starkare än gången innan och ibland tyckte jag det tog längre tid mellan "smällarna".
Jag går runt sängen och ut i vardagsrummet. Ser att katterna ligger och sover i soffan, så det är inte dom som lever om. Vad tusan är det då?!, tänker jag. Blir helt förskräckt. Stod länge i dörröppningen till sovrummet men vågade mig till sist genom vardagsrummet och till nästa dörröppning som är mot hallen. När jag står där inser jag att det är från badrummet ljudet kommer, inte från köket. Och det är alldeles för starkt för att det ska kunna vara vatten som droppar. VAD I HELVETE? Står där länge och väl och tänker och tänker och tänker på vad det kan vara. Till slut inser jag att jag är för feg för att gå nå närmare så jag går och försöker väcka Christian utan att skrämma livet ur honom. Detta kändes som att det tog foreeeeeeeeeeever. Egentligen kanske det tog 30 sekunder för honom att inse att jag vill honom något.
Jag försöker förklara att det kommer ett konstigt ljud från badrumshållet utan att skrämma honom för mycket eller låta helt dum i huvudet. (Ha i åtanke vilken tid på dygnet det var är ni snälla).
När jag fått upp honom tar han på sig närmaste kläderna och så smyger vi tillsammans ut i vardagsrummet. Under hela tiden viskar vi till varandra och smyger på tå. Han ställer sig också i dörröppningen till hallen och lyssnar men kan inte heller komma på vad det kan vara. När jag frågar honom säger han "ett djur". Paniken rusar genom mig. Man har ju läst om ormar som kommit upp ur avlopp och toalettstolar fler än en gång. Och jag HATAR ormar. Jag är fucking livrädd för ormar. Jag förstår ju att det är osannolikt att det är det som hänt, men det vore ju som sagt inte första gången det händer så vem vet.
Till slut smyger i alla fall Christian ut i hallen och in i köket och datarummet för att leta efter en ficklampa, för om man ska tända i badrummet (som vi hade varit tvugna att göra för att se något där inne då det var pretty much kolsvart ute) så måste man sticka in armen en bit och det var inget som någon av oss var speciellt sugna på att göra. Vi hittar ingen ficklampa. Fan, fan, fan. Vi fortsätter viska och smyga.
Christian tar sig mod och går mot badrummet. Han ställer sig i dörröppningen och tittar och lyssnar. Sen säger han att ljudet inte kommer därifrån utan det måste komma utifrån trapphuset. En lättans suck, puuuuuuuuuuuuuuh. Vi tänder i hela lägenheten typ och mycket riktigt är det ingen orm, eller något annat konstigt för den delen, någonstans. Men, vad är det som låter i trapphuset med jämna mellanrum då? Jag går mot dörren och siktar in mig mot titthålet. I min hjärna spelas det upp en scen från någon dålig skräckfilm då det står en psykopat som rymt från psyket och slår huvudet mot en vägg eller dörr. I verkligheten är trapphuset tomt. Christian går ut och tittar och inser att det är hissdörren som inte är ordentligt stängd och ljudet som vi hört är låset som försöker låsa sig men inte lyckats, därför har den försökt om och om och om igen. Så fort Christian trycker igen dörren låses den och hissen åker ner.
Jag sätter mig på toa och skrattar åt oss ett tag.
